Alpina-VM

Imorgon så börjar det näst roligaste vintermästerskapet, alpin VM. Denna gång är det Vail i USA som arrangerar vilket betyder kvällssändningar. Bra för oss som jobbar! I OS för ett år sen så blev det noll medaljer för de svenska alpina åkarna och det var en missräkning. Vi hoppas på ett betydligt bättre mästerskap nu.
****
Som jag ser det så finns det fem-sex svenskar som har medaljchanser och jag tänkte göra en liten kort genomgång om vad jag tror.

1. Frida Hansdotter slalom. Den klart lysande stjärnan just nu i Sverige. Som sämst fyra i år och även om konkurrensen i hård så ska hon ta medalj om hon står på benen. Klart största guldchansen.
2. Maria Pietelä-Holmner slalom. Hon har en liten chans i storslalom men det är i slalom hon är bäst just nu. Har varit stabil i år och har vunnit en gång. Har också en bra pallchans och isf blir det hennes tredje VM-medalj och det är det inte många svenskar som tagit.
3. Sara Hector, storslalom. Vem trodde det innan säsongen, att Sara skulle vara ett medalj/guldhopp. I premiären så hade hon startnummer 27 och tog sig högt upp, sen har det bara fortsatt. Två gånger har hon varit på pallen och den sista tävlingen 2014 så vann hon. Repris nu tack!
4. Mattias Hargin. Den enda av slalomgrabbarna som gjort nåt bra i år och han har faktiskt en klar chans till medalj trots stenhård konkurrens.
5. Kajsa Kling. Den enda fartåkaren som är med. Har varit top-10 flera gånger i år och har en liten chans på medalj då det är färre riktiga kanoner i fartloppen.
6. De andra slalomgrabbarna. Nej det har inte varit nåt lyckosamt år för de flesta av slalomgrabbarna. det har varit några få bra åk men mest har det handlat om halvmisslyckanden och lopp långt ifrån täten. MEN Byggmark, Myhrer och Larsson har alla kapacitet att vara med högt upp så med en formtopp så kanske,
7. Jessica Lindell-Vikarby. Storslalom. Känns lite konstigt att vår näst bästa åkare förra året inte är en större favotir men sanningen är att årets säsong inte alls har varit bra men kapaciteten finns där så med lite tur så kanske det kan bli nåt bra av det hela.

Så, nu ser vi fram emot roliga tävlingar och många svenska medaljer!

Comeback

Det var ganska exakt en månad sen jag skrev nåt här så det som sker idag kan man verkligen kalla en comeback och vad kan då vara bättra att skriva om än Susanna Kallur som igår gjorde comeback efter sju skadefyllda år. Det var nog inte så många som trodde på det!
****
Kallur slog igenom som ung när hon som 17-åring tog medalj på junior-VM. Sen rullade det på i junioråldern med flera titlar. När hon sen tog steget över till seniorerna så blev det lite tuffare. Hon hade flera mästerskap där det bara gick sådär och de stora framgångarna uteblev, iaf i utomhustävlingarna. Inomhus plockade hon några medaljer men det är inte riktigt samma sak.
****
2006 blev det stora genombrottsåret då hon dominerade stort under utesäsongen och kom till EM som stor favorit. Det favoritskapet fixade hon galant och Europatitlen på 100 häck tog hon enkelt! Sen rullade det på för Sanna. 2007 var också ett stort år och hon sänkte sitt personliga rekord till 12.49 och blev upphöjd till en av de stora favoriterna inför VM i Japan. Hon hade en given medalj på gång där när en amerikanska (Perry) kom in på hennes bana och störde henne såpass mycket så att hon missade både guld, silver och brons. Inomhussäsongen som följde blev ännu bättre och det kröntes med hennes otroliga världsrekord på 60 meter häck. 7.68 sprang hon på den 10 februari. Det rekordet står sig fortfarande.
****
Under den inomhussäsongen som är sju år bort började problemen. Hon skadade sig i låret vilket gjorde att hon inte kunde tävla alls fram till OS. Där gjorde hon ett utmärkt kvallopp men i semifinalen blev det platt fall med ett fall på första häcken. Där missade hon ytterligare en given medalj då tiderna var ganska svaga i detta mästerskap. Det var nog inte många som trodde att detta fallet skulle vara, i princip, det sista hon skulle göra på 6 1/2 år men sen dess har det sett ut så här:
2009: Inga lopp
2010: Två lopp
2011: Inga lopp
2012: Inga lopp
2013: Barnafödelse, inga lopp
2014: Inga lopp
****
Under 2014 kom ändå rapporter om att en comeback var på gång och jag kommer ihåg att jag likeade det på FB och fick en del reaktioner på det. Att det inte var nån idé och att det aldrig skulle gå vägen men igår visade Sanna alla att det går att komma tillbaka efter så lång tid och det tycker jag är underbart! Hoppas att ho tar det lugnt och inte stressa fram något nytt skadehelvete. Det långsiktiga målet är tydligen Rio 2016 och dit är det ju typ 1 1/2 år så det finns gått om tid att bygga om något riktigt bra!
****
Nu lovar jag att blogga oftare. Ska skriva om alpina-VM nästa gång. Det är ju dags för det mästerskapet i veckan!