söndag 29 juni 2014

om 94-laget

Har äntligen tagit mig tid att titta på del 2 av dokumentären om bronshjältarna från VM-94. Alla i min generation har ganska säkert en speciell relation till detta gäng. Jag vet inte hur många gånger man har suttit med sina kompisar och pratat om den magiska sommaren 1994. Jag kan utan problem komma ihåg var jag såg Sveriges matcher, jag kan ganska enkelt räkna upp hela Sveriges laguppställning, och jag vet exakt vilka som gjorde Sveriges mål (och assist) under den turneringen. Minnena från veckorna i USA kommer aldrig att försvinna men nu tycker jag att det räcker!!
****
För tio år sen så kom offside ut med att specialmagasin som hette dokument-94. Där avhandlades allt om VM-turneringen. Det var så uttömmande så där kändes det som om det räckte. Ok dokumentären som sänts på SVT i två delar nu var sjukt bra och det kom fram lite nya grejer och de nya intervjuerna var roliga men mycket var gammalt som vi redan hört och de svenska stjärnorna säger oftast samma saker. Kan vi inte bara bestämma att: Ja det var asgrymt det som hände men nu måste vi gå vidare och skapa nya minnen!
****
Måste vara lite negativ (klarsynt) i denna nostalgieufori. Sverige kom trea, vilket var helt otroligt, tänk bara tanken om vi skulle kunna vara nära nåt liknande nu 2014. Men det var faktiskt så att fram till vi slog ett gäng bakis Bulgarer i matchen om tredje pris så vann vi bara två matcher under full tid. Mot Ryssland och Saudi-Arabien, inga stora fotbollsnationer.. Visserligen förlorade vi ingen match men det känns, så här långt efteråt, som om vi hade lite tur i lotten och som om många av de andra lagen var lite sämre än väntat (Spanien, Tyskland, Argentina). När Brolin och grabbarna fick ordentligt motstånd i semin så visade det sig att Sverige inte alls räckte till.
****
Förra sommaren så träffade jag några av spelarna ur detta lag (Kåmark, Erlingmark, Nilsson) och coachen Tommy Svensson, när vi bodde på samma camping. Trots att de säkert har hört samma snack en miljon gånger så ställde de upp när jag vill snacka 94-minnen. Hoppas att mina barn får uppleva nåt liknande om 20 år....

lördag 28 juni 2014

om Astrid Lindgrens värld

Nu med två barn i ålder när man förväntas åka på olika sommaraktiviteter. Oavsett vad man gör så bränner det stora hål i plånboken för två hårt arbetande föräldrar. Det finns mycket att välja på: Grönan, Liseberg, Legoland, Leksands sommarland, Kålmården, Furuvik m.m. m.m. Vi har varit på en del av ställena och fler lär det bli, våra barn har ju några år kvar innan de vill semestra på egen hand.... Vår absoluta favorit i vår familj är Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.
****
Stället hade nästan en halv miljon besökare under förra året och det kan man verkligen förstå. Området som är uppbyggt efter Astrid Lindgrens böcker och figurer och allt är precis som man minns det från filmerna. bara att gå runt i miljöerna räcker bra för entrépengarna. Konrad älskade att leka i de små husen och höll t.ex. på att städa hemma hos Lotta på Bråkakargatan ett bra tag.
****
Det som gör att det verkligen är värt ett besök är de otroligt häftiga showerna. Det är otroligt välrepeterad med sång och dans och de håller sig i stort till de stories som finns i böckerna och filmerna. Visst, i vissa fall har de tagit bort eller lagt till någon karaktär för at det ska funka rent praktiskt. Hos Emil så fick man se den klassiska soppskålhistorien men även när Emil hjälpte fattigjonen att få en julmiddag. Hos Pippi fick man se när hon var å cirkus och självklart när Kling och Klang kom på besök.. Sen var det också olika föreställningar med Karlsson, Madicken, Ronja, och Bröderna Lejonhjärta, allt bra regiserat och otroligt välspelat.
****
En annan sak som ger stället ett klart plus är att de kör bara lokalproducerad mat och inga halvfabrikat, alltså inga sega burgare med pommes frites utan riktig mat!
****
Det enda negativa jag har att säga är souvenirförsäljningen som jag tycker tar lite för mycket plats och jag tycker priserna ibland är lite väl höga...
****
Det var allt för idag, gonatt!

fredag 27 juni 2014

om att campa

är jag var liten och vi var på familjesemester så bodde vi sällan eller aldrig på hotell. De gånger som vi hade tak över huvudet så var det vandrarhem eller stugor som gällde. Men oftast så tältade vi. Oavsett om det var semester i Sverige, Europa eller Nordamerika så var tälten med. Jag minns det som väldigt trevliga resor trots en del suspekta campingplatser på udda ställen. Men nu efter bara två dagar på Spillhammars trevliga camping i Mariannelund så kan jag säga att campinglivet inte riktigt passar mig..
****
Jag är nog helt enkelt för bekväm. Jag tycker det är jobbigt när livet blir bökigt och det blir det verkligen när man campar, oavsett tält eller stuga. Jag tycker inte om att tränga ihop sig många i en liten stuga där man sover dåligt, jag tycker att det är jobbigt att gå iväg för att diska kastruller i ett rum med andra, jag tycker inte om att duscha i en dusch där man måste tänka på att skynda sig innan varmvattnet försvinner och framförallt tycker jag att toabesöken är skit!jobbiga. Ni som tycker att sånt är äckligt, hoppa över ett par rader... Alltså klarar inte, som Fredrik Wikingssons pappa, bara gå toa en gång i veckan utan jag måste gå iaf en gång om dagen och det är så jävla äckligt att gå in på en toa som stinker och kanske om man har extra otur har någon satt sig i båset bredvid så man kan höra alla ljud, nej usch!!!!
****
Egentligen borde detta liv passa mig, jag gillar att vara ute, jag gillar att grilla (vilket man ofta gör) och jag gillar att gå runt i shorts och t-shirt vilket blir en vanlig camp-klädsel, men nej, jag trivs inte riktigt med detta liv.
****
Vad vill jag då ha på semestern. Jo, vara hemma gillar jag. Allt finns nära till hands och när vattnet inte är mer än 500 meter bort så är hemma ett bra alternativ. Annars så gillar jag att åka någon annanstans där det finns ett hur där allt finns, typ i Leksand eller som när vi åker till Spanien i augusti, då vi också hyr ett hus där det mesta finns. jag är nog lite lat helt enkelt.
****
Anledningen till denna korta campingtripp var ett besök på Astrid Lindgrens värld, återkommer till det imorgon!

söndag 22 juni 2014

om bröllop och att gifta sig

Man har  hört många personer genom åren som har pratat om hur fantastiskt deras bröllop var och att det var den bästa dagen i deras liv. Jag har alltid varit väldigt skeptisk till det och verkligen undrat, kan det verkligen vara så underbart speciellt, det är ju egentligen bara en vanlig middagsfest med lite tal.. men efter gårdagen så kan jag säga att det var verkligen så kul som alla säger att det är. Jag vet inte om det var den bästa dagen i mitt liv men bra högt däruppe var det helt klart!
****
Ja igår var det alltså dags och det var väl verkligen dags, 11 år tillsammans, 9  år som sambor och 5 år med barn, ja hade det inte blivit av nu så hade det väl aldrig hänt.. Det har varit många resor fram och tillbaka innan det äntligen var dags. Vi har pratat om traditionella bröllop, åka utomlands, litet familjebröllop och nu blev det till slut en blandning av allt, ett litet bröllop med bara nära släkt och de allra närmaste vännerna. Vi körde ju en hemmavariant så det har varit ett otroligt slit med att få till allt, även om vi har fått mycket hjälp så har det blivit många sena kvällar för att få ihop allt men allt funkade bra till slut och gästerna verkade nöjda.
****
Det roligaste med att gifta sig, tycker jag, är att man verkligen får stå i centrum. Musik är riktat till en själv, man får tal tillägnat till sig och all uppmärksamhet är riktat till bröllopsparet. Det är kul det!
****
Ja hur ska man nu toppa detta. Ja inte vet jag, det får väl bli när man fyller 50 då kanske... Fast det är ju några år dit!

onsdag 18 juni 2014

om avtackningar

Igår kväll så hade vi sommarfest med jobbet. En el del folk tackades av efter lång (ibland kort) och trogen tjänst. Det blev presentande, dikter, fina tal och kanske en och annan tår. Fint och lagom högtidligt om någon frågar mig. En av kollegorna vid mitt bord börjar närma sig pensionen och hon var livrädd för sin egen avtackning då hon inte vill stå i rampljuset och det fick mig att börja funder lite. Hur vill man bli avtackad och hur har man blivit avtackade från tidigare jobb..
****
Mitt första lärarjobb i Knutby. Där var jag i 2 1/2 år då jag kände att det var nog. Tyvärr så fick jag inte min nya tjänst förrän efter eleverna hade slutat och jag hade väl i princip lovat att komma tillbaka men så blev det inte så där blev det liksom ingen avtackning, däremot fick jag ett surt telefonsamtal om att jag skulle lämna tillbaks den stationära datorn jag fått (men det gjorde jag inte..)
****
Mitt andra avsked var det sämsta. Efter två år blev jag ofrivilligt deporterad från Bergaskolan till Flogstaskolan och jag gillade det inte. Det blev ett jävligt bra byte till slut men det visste jag inte innan så jag var skitsur på rektorn och slängde presenten som jag fick.. På Flogsta var jag bara ett år, det avskedet kommer jag inte ihåg något alls ifrån, kanske fick en blomma på sin höjd..
****
Den senaste ångern jag bytte jobb var för fyra år sen då jag efter sex år (varav de två sista var usla) på Hågadal fick chansen att komma till Vänge (det bästa bytet jag gjort..). Här smet jag iväg och väntade mig ingen avtackning och det fick jag inte heller vilket var ganska så skönt.. Men om jag nu skulle sluta på Vänge skola där jag jobbar nu så hoppas jag faktiskt att jag får en fin avtackning med presenter och fina tal för det tycker jag faktiskt att jag är värd!!!

måndag 16 juni 2014

om sommarlov/semester

På onsdag så jobbar jag min sista dag för denna termin och då så går jag på en sju veckors lång ledighet. För 7-8 år sen så jag med glädje att det var dags för sommarlov. Då möttes man väl av en hel del avundsjuka men även av en del bitska kommentarer om hur bra lärare har det som är lediga så mycket. Numera så säger jag inte så längre. Nu säger jag helt enkelt att jag har semester. En väldigt lång då? kanske någon som inte är insatt då frågar. Jo, säger jag då. Vi lärare jobbar mer (45 timmar i veckan) under den delen där eleverna är på plats och sen har vi ledigt när eleverna inte är på plats (sommar, jul-nyår). Om man räknar på årsarbetstid så blir det ganska precis likadant som en "vanlig" knegare.
****
De första sommarloven jag hade som lärare kändes så otroligt sköna. Efter flera somrar med sommarjobb och lite ledighet så kändes somrarna otroligt långa och härliga. Nu är man van och visst, det är lyxigt och skönt, men inte är det samma glädjekänsla som det var när man var ny lärare.
****
Jag har faktiskt varit lite inne på att det skulle vara bättre med 40-timmars vecka och "normal" semester. Jag vet att det kanske låter konstigt för någon som inte är lärare att man inte vill ha en lång ledighet på sommaren men under detta läsår har jag i princip jobbat sex kvällar i veckan hela året. Jag vet inte om de veckor som man har på sommaren väger upp det. För barnen är det såklart lyxigt att ha så lång ledighet från förskolan men det skulle kanske tycka det var ännu roligare om de inte hade stressade föräldrar som har mycket jobb att göra på kvällarna.
****
Nu hoppas jag iaf på att värmen snabbt återvänder så att jag kan njuta av många sköna sommardagar och många härliga utekvällar!

tisdag 10 juni 2014

om fotbolls-VM

På torsdag (konstig dag) så börjar fotbolls-VM och jag är inte alls fotbollssugen. Jag tänkte på det här häromdagen och insåg att jag har inte varit så här oladdad för en VM-turnering sen Argentina-VM 1978... Har funderat vad det beror på och det är så klart många olika saker som det handlar om men det finns en riktigt stor anledning men jag återkommer till det...
****
Brasilien, Rio, sambafotboll, det finns väl egentligen ingen bättre plats att spela ett VM på. Fotbollens hemland (sorry alla Englandsfanatiker) men efter att ha läst en hel del om landets förberedelser och hur detta VM (och även OS om två år) kommer att påverka landet så kan man väl undra lite. Det har lagts ner ofantliga summor på arenor och annat runt omkring och det har såklart gjort att mycket annat som har behövts fixas med har fått stå tillbaka och det kan väl inte vara tanken. VM har blivit så otroligt stort att länderna som får arrangemanget alltid tar en stor ekonomisk risk och faktiskt ofta gör stora förluster.
****
Vad finns det att säga om årets VM då. Ja, utan att ha allt för mycket koll så handlar det väl om de stora: Spanien, Tyskland, Brasilien och Argentina. Det borde väl vara tyskarnas tur  med tanke på hur nära de har varit några gånger och vi såg ju mot Sverige hur fantastisk deras offensiv kan vara men jag tror ändå lite mer på Argentina. Utan att ha lika bra koll som många av mina fotbollsgalna vänner så måste jag säga att man blir otroligt imponerad av deras laguppställning och om Messi får till det så borde de kunna ta hem turneringen, de har ju inte gjort det sen Maradonas gulddagar. Och sen är det väl så att när VM spelas i Sydamerika så vinner lagen därifrån och tvärtom i Europa då, så därför får Argentina mitt tips.
****
Jag tror inte jag kommer att se så jättemycket matcher men när jag väl tar mig tid för att kolla så hoppas jag på matcher med mycket känslor och många mål. Sen hoppas jag att helt och hållet slippa filmningar och annat trams som jag tycker förstör fotbollen ganska så mycket. Jag hoppas också på att det dyker upp nya spelare och nya lag som man kanske inte hade så bra koll på innan som kan överaska och lyckas bra under turneringen.
****
Så varför ointresset då.. Självklart handlar det till viss del om att barnen tar tid hemma, att flickvännen är ointresserad och att allt annat i livet inte bara kan läggas åt sidan. Men framförallt handlar det om att jag har blivit en hejaklackssupporter. Jag måste ha ett lag som jag hejar på för att det ska vara intressant. Förr så kollade jag på sport för att det var sport men det funkar inte längre, med några få undantag(NBA, NFL). Så när inte Sverige spelar fotboll så bryr jag mig bara inte så mycket, när inte Leksand spelar hockey så skiter jag i att kolla. Nu när det inte finns några svenskar som är särskilt framstående i friidrott så kollar jag inte på det.. Så... vi får hoppas att Sverige tar sig till fotbolls-EM om två år för  då kommer jag ladda, läsa på, kolla in matcherna och skrika mig hes och hoppas på svensk succé!

söndag 8 juni 2014

om Håkan Hellström

Kan inte säga att jag hade några som helst planer på att åka ner till Göteborg igår för att kolla på Håkan Hellströms spelning på Ullevi men efter att läst recensioner och kollat in lite bilder så insåg man ju ganska snabbt att där skulle man varit. 70000 andra hade tagit sitt förnuft till fånga och åkt dit, just det 70000!!! Helt sjukt, det är nästan lika många som bor i hela Skellefteå kommun, eller Solna för den delen. Allt för att se en 40-årig falsksångare med en totalt udda stil, fantastiskt!
****
Jag tror jag har sett Håkan fyra gånger live (även om det var länge sen nu) och han var då en av mina absoluta favoritliveartister. Alltid full fart från start till mål, med ett leende på läpparna och med en otrolig spelglädje. Kommer ihåg en konsert på Katalin, det borde ha varit 2002, det är en av de absolut svettigaste konserterna jag har varit på i hela mitt liv.
****
På skivorna blir det aldrig riktigt samma frenesi och galenskap men jag skulle ändå säga att Håkan är den svenska artist som på 2000-talet var jämnast i sina skivsläpp. Visst, det finns de som är sämre men även de sämsta skivorna håller riktigt hög nivå och de bästa skivorna är högt upp på min lista över bästa svenska skivor någonsin. Det känns lite trist att säga det men jag tycker fortfarande att den första, Känn ingen sorg..., är den bästa. Den var en så otroligt stor upplevelse när den kom och den dagen jag kommer att ge bort/slänga/sälja min CD-samling så kommer den skivan vara en av de få som jag sparar (även om den troligen är så sliten så att den inte går att spela).
****
Skulle jag haft kvar min gamla blogg så hade det kommit en lista nu över hans bästa låtar men eftersom den har gått i graven (bloggen alltså) som måste jag bara nämna för er som är Håkan-skeptiker. Lyssna på Det kommer aldrig va över för mig från senaste skivan. Det är få låtar som gripit tag i mig så mycket de senaste fem åren!

torsdag 5 juni 2014

om nationaldagen

Imorgon är det Sveriges nationaldag, tidigare Svenska flaggans dag. Självklart är det superskönt med en ledig dag och självklart så ska vi fira den svenska nationaldagen men hur många svenskar firar egentligen den här dagen, hur många vet varför 6/6 är just den dagen då vi firar Sverige?
****
Jag kommer bara på en gång som jag har firat dagen på något speciellt sätt. det var för en massa år sen när jag och några väl valda kompisar drack svensk flaggpunsch och käkade sill.. annars så kommer jag inte ihåg nån gång när jag har firat att det är Sveriges dag, jag vet inte ens hur man firar. Finns det nån parad? Vad ska man äta? Var kan man köpa svenska flaggor att vifta med? Jag vill ha en manual på hur man firar denna dagen!!
****
Ok, en liten historielektion.. Den 6/6 1523 valdes Gustav Vasa till svensk kung, Kalmarunionen upplöstes och Sverige blev ett rike. Typ 300 år senare, 1809 skapades den Svenska regeringsformen. Av dessa två anledningar (och att Björn Borg fyller år denna dag) så firar vi den 6 juni som våran dag. Fram till 1983 så kallades dagen bara Svenska flaggans dag. Efter det så fick dagen status som nationaldag och 2005 så blev det en helgdag. De helgdag som då fick stryka på foten var annandag pingst som då blev nedgraderad till en vanlig sketen måndag som ingen bryr sig om, vad tyckte kyrkan om det egentligen? Och för en "vanligt" jobbande svensk så är det ju faktiskt sämre. Annandag pingst var ju alltid en måndag vilket alltid gav en lång helg. 6/6 kan ju ske både en lördag eller söndag vilket då gör att en ledig dag försvinner. Det bästa är ju om 6/6 är en tisdag eller torsdag för då kan man hoppas på en klämdag i skolan eller åtminstone att eleverna har ledigt så att man kan få en välbehövlig planeringsdag.
****
Om nån undrar vad jag ska göra imorgon.. jag ska snickra och fixa på gården, precis som alla andra lediga dagar under våren och försommaren..

tisdag 3 juni 2014

om fotbollslandslaget

På min förra blogg skrev jag ofta om det svenska fotbollslandslaget och efter veckans två förluster så tänkte jag få ner några rader om landslaget här också.
****
Just nu så försöker journalister runt om i Sverige bräcka varandra i att skriva undergångsrubriker om det fotbollsgrabbarna. Inte så konstigt med tanke på att de missade VM för andra gången i rad och för att de har förlorat nästan varenda match senaste tiden. Landslaget just nu består av Zlatan och sen ett gäng habila fotbollskämpar i mitten eller bottenlag i Europas ligor. Återväxten verkar inte heller vara nåt att tro eller hoppas på. Medelåldern är hög och de unga som får eller har fått chansen i landslaget de senaste åren har ganska snabbt försvunnit pga. skador eller petningar i klubblaget.
****
Men är det egentligen så konstigt att det inte går så bra just nu? Nej egentligen inte. Alla länder av Sveriges storlek har svackor nån gång ibland. Mellan åren 1992 och 2005 typ så var vi oftast ett bra lag och ibland ett jävligt bra lag och det kom fram ett helt gäng med framstående spelare. Nu har vi en dipp och andra länder som typ då Belgien, som vi mötte i söndags, har klivit fram. Dom i sin tur har ju inte haft framgångar på många år men nu är det deras tur.
****
Alltid när det går dåligt så kommer snacket om att föryngra och det är såklart roligt med nytt ungt blod men jag är av den åsikten att i ett landslag ska alltid de bästa spela oavsett ålder. Är det så att Anders Svensson fortsatt är bäst så är det han som ska spela även om det såklart är mer spännande med en 22 årigt nyblivet Italienproffs.. Vi kan väl ta ett otroligt tydligt exempel på detta. 2009 så charmade det svenska U21-landslaget publiken och tog brons i EM. Eftersom det ordinarie landslaget gick dåligt så ropade många på föryngring och att de ´grabbarna skulle minsann kunna visa upp ett mer offensivt, roligt spelande Sverige. Visst, det har gått jättebra för många i den kullen (Elm, Wernblom, Toivonen, Lustig) och det är ovanligt att så många lyckas men ändå, ingen av dessa har blivit dominerande i A-landslaget. Det om något visar hur svårt det är att ta steget från lovande till stjärna i landslaget. Och man kan inte skylla på att de inte har fått chansen för att det har de verkligen fått.
****
Det andra som sker när det går dåligt är att många vill byta inriktning på svensk fotboll, att vi ska bli ett lag som bygger på teknik istället för taktik. Det finns många fotbollsromantiker som hoppas att Sverige skulle kunna bli ett land som Spanien eller Brasilien eller nåt annat lag där tekniken är nummer ett. Problemet är väl att det inte riktigt ligger i den svenska själen att bygga spelet så. Vi spelar inte så mycket spontanfotboll på gatan eller på stranden eller i parken som man gör i många andra länder och det är mycket sånt som behövs om man ska skapa en teknisk generation. Det gäller även att ledare uppmanar och vägleder barn och ungdomar i detta sätt att spela. Det känns som om det är långt kvar dit. Det känns tyvärr som om det är för viktigt med resultat tidigt i åldrarna vilket gör att man inte vågar spela "snyggt".
****
Nu till hösten är det dags för EM-kval och för många är det sista chansen att kvalificera sig till ett stort mästerskap. Isaksson, Källström, Elmander m.fl. är för gamla när det är dags att ladda för nästa VM och tyvärr är det väl så med Zlatan också. Finns det yngre bra spelare som platsar så ska de såklart spela men annars, så satsa på de beprövade korten som har bäst chans att ta oss till ett EM-slutspel!