Ja idag var det dags att fylla år igen. Mina äldre kollegor brukar säga att åren går fortare ju äldre man blir och med tanke på hur fort det senaste året gått så hoppas jag verkligen inte att det är så. Det kändes inte alls särskilt länge sen som jag fyllde 40 och ska det gå ännu snabbare sen så är man ju snart pensionär.
Det var ju på min 40-årsdag som jag också satte igång med denna blogg. fram t.o.m. november tyckte jag höll en ganska bra nivå både kvalitativt och kvantitativt. Sen dess har det gått utför och på den senaste tiden så har det inte blivit något alls. Har inte haft några tankar på att lägga av helt utan jag går och hoppas på att dygnet ska få fler timmar och att jag helt plötsligt ska få mycket bra skrivaridéer så att allt bara flyter på.
På många sätt har det varit ett bra år, det som passerat. Jobbet är många gånger sjukt jobbigt med fullt ös från tidig morgon till sen eftermiddag + kvällsjobb men det är otroligt sällan som jag inte trivs på jobbet. Jag gillar utmaningarna och jag gillar att ha ansvar för min klass. På hemmaplan så är barnen blivit ett år äldre (vilken surprise) och det går lättare och lättare. Sigrid börjar skolan till hösten och det ska såklart bli sjukt spännande. Konrad kämpar på med sitt och börjar mer och mer komma igång med sin kommunikation med andra. På det personliga planet så måste jag säga att jag har inte mått så här bra fysiskt(och kanske psykiskt) på många år. Visst, jag springer inte så fort som jag gjorde för 15 år sen och jag klarar inte lika många armhävningar som jag gjorde för 10 år sen men jag tänker mycket på vad jag äter och dricker och rör mig mycket så kroppen känns i bra trim.
När man nu går in på sitt 42:a år så hoppas jag att det fortsätter i samma stil. Jag tror och hoppas att det ska bli ett bra år på jobbet och jag hoppas att familjelivet kommer att bjuda på många trevliga stunder och jag hoppas att jag får vara frisk och pigg.
Jag lovar att försöka hålla i skrivandet här lite bättre också framöver!
söndag 26 april 2015
fredag 3 april 2015
Leksand
Ja då hände det som jag faktiskt aldrig riktigt trodde skulle ske (förrän alldeles nyligen). Att ramla ur SHL detta år trodde jag aldrig skulle gå. Men detta Leksand säsongen 2014/15 lyckades med det omöjliga. Denna säsong har också varit helt omöjlig. Allt, precis allt har strulat. Det började med sju förluster, förluster som så här i efterhand nog påverkade mer än man trodde då. Det fortsatte med totalt kaos på spelarsidan då folk kom och gick i en strid ström. Sen kom faktiskt en rätt lång period med bra spel och ett lag som avancerade uppåt i tabellen. Tyvärr så fortsatte strulet vid sidan av isen med maktkamper och avhoppande sportchefer. Hur som helst när allt lagt sig och laget började prestera kom influensan som förstörde några veckors matchande och vips var krigarna nere under strecket och där blev de kvar efter en avslutning på serien där allt självförtroende var borta. Laget vann inte någon av de tretton sista matcherna. Trots detta var jag helt säker på att de skulle fixa kvalet. Såg flera av matcherna och tyckte laget spelade riktigt bra stundtals. Men sen så blev kvalmotståndet klart och det blev Malmö... det kunde inte varit värre. Dels för att det troligen var det svåraste laget rent sportsligt(kunde blivit Vita Hästen eller Björklöven) men också rent känslomässigt då Malmös tränare Mats Lusth hatar Leksand och det fanns tre spelare i Malmös lag (Himmelfarb, Brunnström och Jakobs) som fått sparken från Leksand. Sett över hela serien var Malmö det bättre laget helt klart. Sett över perioder i matcherna visade Leksand att de var ett bättre lag men då måste man spela så hela tiden och inte bara i en eller två perioder. Tyvärr så hade Leksand också en hel del otur med att Malmö lyckades skada Ryno och Ritola lyckades skada sig själv. hade dessa två varit med så hade det nog varit 4-2 i matcher till Leksand!
Jag kan inte säga att denna nedflyttning var värre än någon av de tidigare, man blir liksom van på nåt sätt. Fick en del hälsningar av folk som beklagade sorgen. Klart det var surt men va fan ingen har ju dött och framåt september så är man laddad inför en ny säsong, passion oavsett division liksom. Det ska bli jävligt kul att få jubla lite åt segrar nästa år! Om vi hade blivit klara för en säsong till i SHL så är det väl troligt att det hade blivit ett till år med mycket torskar och det vet jag inte om jag hade orkat med.
Förutom själva degraderingen så är det några saker som jag ändå har lite svårt att släppa. Det som är allra svårast att smälta är att det känns som om Leksand har mer oflyt än de andra. Kolla på modo t.ex. Vid flera tillfällen har de varit usla och fått kvala men de har aldrig åkt ur och fått harva i allsvenskan. I år var de klart sämst i SHL men fick möta ett ganska svagt Vita Hästen. Ett annat exempel är brynäs som har varit i kvalserien några gånger den senaste tioårsperioden men alltid hållit sig kvar. örebro och växjö var lag som Leksand lekte med i allsvenskan för några år sen. Sen lyckade de på något sätt etablera sig snabbt och helt plötsligt är de givna slutspelslag som verkar ha glömt hur det var för några år sen. Där dom är borde Leksand också varit nu!
Varför har det gått så sjukt dålig i år då? Ja om vi bortser från kalabaliken runt omkring laget så finns det några väldigt enkla orsaker:
1. Alsenfeldt har inte alls varit lika stabil som förra året. han har varit mer som vilken som helst i år. Flera sjukt bra matcher, men även en del normala men framför allt så har han gjort alldeles för många enkla missar och det gjorde han inte förra året. Detta hängde med även i kvalspelet. Jag tror att att hade han varit lika mänsklig förra året kunde det blivit kval redan då..
2. Dålig balans hos backarna. Några backar var grymma framåt men alldeles för dåliga bakåt, några andra var lite för långsamma, någon annan var för ojämn. Laget hittade aldrig rätt balans i backparen och det blev för rörigt.
3. 3:e och 4:e kedjan producerade inget. Ok att de "lägre" kedjorna inte är med för att ösa in poäng men några mål måste det ju göra. Tror inte de kedjorna tillsammans kom upp i 10 kassar och det håller självklart inte. Kedja 1 och 2 oavsett konstellation producerade nästan hela tiden men det måste vara mer spridning på målskyttet!
Ja och vad tusan händer med klubben nu då? Jag hoppas att Tore Jobs fortsätter som sportchef. Han verkar vara en sund chef som kan hålla i slantarna och inte betala för höga löner till dem som inte förtjänar det. Sen hoppas jag verkligen att de satsar på ett gäng yngre killar. Det finns flera juniorer (Forsberg, Mäkitalo, Lang..) som borde fått spela mer och säkert kommer att kunna spela mycket i allsvenskan och göra det bra. Sen gäller det att hitta rätt komplement till dessa som inte kostar för mycket. Sen gäller det inte att förivra sig. Det kommer nog ta ett par-tre år innan det blir fjorton stabila lag i SHL och då är det viktigt att försöka ta sig upp innan det. Som t.ex. nästa vår då med all säkerhet rögle och karlskrona kommer att hamna i ett negativt kval. Ett sånt kval är ju inte alls omöjligt och då måste man ju vara där och vara redo.
Ja det blev ett långt inlägg men jag har ju inte skrivit på superlänge så det var väl lika bra att svamla på lite då!
Glad Påsk!
Jag kan inte säga att denna nedflyttning var värre än någon av de tidigare, man blir liksom van på nåt sätt. Fick en del hälsningar av folk som beklagade sorgen. Klart det var surt men va fan ingen har ju dött och framåt september så är man laddad inför en ny säsong, passion oavsett division liksom. Det ska bli jävligt kul att få jubla lite åt segrar nästa år! Om vi hade blivit klara för en säsong till i SHL så är det väl troligt att det hade blivit ett till år med mycket torskar och det vet jag inte om jag hade orkat med.
Förutom själva degraderingen så är det några saker som jag ändå har lite svårt att släppa. Det som är allra svårast att smälta är att det känns som om Leksand har mer oflyt än de andra. Kolla på modo t.ex. Vid flera tillfällen har de varit usla och fått kvala men de har aldrig åkt ur och fått harva i allsvenskan. I år var de klart sämst i SHL men fick möta ett ganska svagt Vita Hästen. Ett annat exempel är brynäs som har varit i kvalserien några gånger den senaste tioårsperioden men alltid hållit sig kvar. örebro och växjö var lag som Leksand lekte med i allsvenskan för några år sen. Sen lyckade de på något sätt etablera sig snabbt och helt plötsligt är de givna slutspelslag som verkar ha glömt hur det var för några år sen. Där dom är borde Leksand också varit nu!
Varför har det gått så sjukt dålig i år då? Ja om vi bortser från kalabaliken runt omkring laget så finns det några väldigt enkla orsaker:
1. Alsenfeldt har inte alls varit lika stabil som förra året. han har varit mer som vilken som helst i år. Flera sjukt bra matcher, men även en del normala men framför allt så har han gjort alldeles för många enkla missar och det gjorde han inte förra året. Detta hängde med även i kvalspelet. Jag tror att att hade han varit lika mänsklig förra året kunde det blivit kval redan då..
2. Dålig balans hos backarna. Några backar var grymma framåt men alldeles för dåliga bakåt, några andra var lite för långsamma, någon annan var för ojämn. Laget hittade aldrig rätt balans i backparen och det blev för rörigt.
3. 3:e och 4:e kedjan producerade inget. Ok att de "lägre" kedjorna inte är med för att ösa in poäng men några mål måste det ju göra. Tror inte de kedjorna tillsammans kom upp i 10 kassar och det håller självklart inte. Kedja 1 och 2 oavsett konstellation producerade nästan hela tiden men det måste vara mer spridning på målskyttet!
Ja och vad tusan händer med klubben nu då? Jag hoppas att Tore Jobs fortsätter som sportchef. Han verkar vara en sund chef som kan hålla i slantarna och inte betala för höga löner till dem som inte förtjänar det. Sen hoppas jag verkligen att de satsar på ett gäng yngre killar. Det finns flera juniorer (Forsberg, Mäkitalo, Lang..) som borde fått spela mer och säkert kommer att kunna spela mycket i allsvenskan och göra det bra. Sen gäller det att hitta rätt komplement till dessa som inte kostar för mycket. Sen gäller det inte att förivra sig. Det kommer nog ta ett par-tre år innan det blir fjorton stabila lag i SHL och då är det viktigt att försöka ta sig upp innan det. Som t.ex. nästa vår då med all säkerhet rögle och karlskrona kommer att hamna i ett negativt kval. Ett sånt kval är ju inte alls omöjligt och då måste man ju vara där och vara redo.
Ja det blev ett långt inlägg men jag har ju inte skrivit på superlänge så det var väl lika bra att svamla på lite då!
Glad Påsk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)