tisdag 11 augusti 2015

om sommaren-15

Idag var det andra dagen på jobbet och idag så regnade det en del. Därför är det ett bra läge att sammanfatta sommaren 2015. Tänker göra det i kortform.

Positivt:

  • Barnen: Det har varit den klart bästa sommaren med tanke på att barnen har hållit sams nästan hela tiden och faktiskt har de kunnat leka ganska långa stunder vilket har gjort att vi vuxna har fått några lugna stunder i alla fall.
  • Aktiviteter: Vi har hittat på mycket kul tillsammans. Det har varit sommarland, lekland, otaliga lekplatser, badhus, utebad etc etc. Vi har varit väldigt aktiva denna sommar.
  • Träning: Jag har tränat hårt och bra hela sommaren och det har känts bra. Formen är bättre än på länge.
  • Grillning: Förra sommaren blev det mycket samma på grillen men i år så har vi (mest jag) utvecklat det och kommit på en hel del nytt roligt att slänga på grillen.

Negativt;

  • Vädret: Ja det är inte så mycket att säga om. det har varit för lite baddagar, för lite sol och för kallt.
  • Bokläsning; En till sommar med alldeles för lite läsning. Två ynka böcker har jag tagit mig igenom. ILLA!
  • fix hemma. Har helt enkelt inte orkat tagit tag i det som jag borde gjort.
  • Partyn: Mest självvalt men det hade varit kul med nån liten fest iaf..

Så det var sommaren i kortform. Skriver lite mer senare i veckan!


tisdag 28 juli 2015

om sommaren 2015

Jag måste säga att jag är nöjd med mig själv. Jag har hållit mig ganska så positiv hela sommaren men de senaste dagarna så har jag varit sjukt less. Va fan 12 grader mitt på dagen i juli, det är inte ok. På sommaren måste man  kunna gå i shorts och kortärmat utan att frysa. Kallt och påklätt har vi ändå åtta månader om året. Tyvärr så verkar det inte vara nån ljusning på g. heller så till jobbet kallar så får man väl ta nån soldusch eller nåt..
****
Det började ju så bra. Efter en kall vår så hade vi en fantastisk helg i Vimmerby i mitten på juni. Solen sken och humöret var på topp. Strax efter drog vi oss till Kreta och där var det såklart strålande sol mest hela tiden. Efter hemkomst så blev det en vecka i Leksand i månadsskiftet juni-juli då det ständigt var uppåt 30 grader varmt och vi låg på stranden hela dagarna! men senaste dryga tre veckorna har ju varit katastrof. Ok att det regnar lite ibland det kan man väl ta, men det värsta är att det  inte blir nåt varmt. Vi hade 18 grader och lite sol här en dag uppe i Leksand, då var det nästan så att man rusade ner till stranden för att få chansen till lite bad. Fast när man väl kom ner så visade badtemperaturen typ 15 grader så det var  inte mycket att glädja sig över.
****
Några dagar hemma i huset i Björklinge var det ganska behagligt med det svala vädret. Vi hann få mycket gjort hemma och vi kunde göra lite utflykter utan att det missades nån viktig badtid men nu när vi är i Leksand så tar idéerna slut efter ett tag. Vi har varit runt på en massa lekplatser, loppisar och annat men nu blir det mer och mer krystat för varje dag som går. Så nu får sommaren faktiskt se till att komma tillbaka!!

måndag 27 juli 2015

om maraton-18

Det finns många grejer i livet som man ska passa sig för att säga aldrig till. Man vet aldrig när det kommer till en tid då man kommer till andra tankar och får ångra det man sagt. Just detta som jag ska skriva om idag är väl inget som jag kommer att ångra att jag sagt tidigare men, ja ni förstår vad jag menar.
****
Hade någon frågat mig 2009 om jag någonsin kommer att springa ett maratonlopp igen hade jag sagt ett tydligt nej. Just då höll jag fortfarande på med en hel del innebandy, jag var idrottslärare och jag hade en hund. Jag rörde alltså på mig mycket men jag sprang väldigt lite. Sen fick vi barn numer 1 och jag trappade ner på innebandyn och hunden försvann. Då började komma igång lite med den insomnande löpningen. 2011 när barn nummer 2 kom slutade jag helt med innebandy och min idrottslärarkarriär fick ett abrupt slut. Då började springa ännu mer. Jag anmälde mig till några få tävlingar och jag började känna att löpningen kom tillbaks mer och mer, inte som under slutet på 80- och hela 90-talet men ändå någon slags comeback. Men nu då de senaste två åren så har jag blivit mer seriös och försöker träna mer, både vad det gäller kvalité och kvantitet vilket har lett till den bästa fysiska formen på iaf tio år. Det gjorde att jag härom veckan bestämde mig för att försöka springa en mara igen.
****
Jag gillar det här med jubileum och då när maran-tanken dök upp så kom jag på det briljanta. 2018 är det 25 år sen jag sprang första gången och 20 år sen jag sprang senast. Det är ju genialiskt, det blir ju ett dubbelt jubileum. Jag vet att det är lång fram i tiden men det är lite det som är tanken med det hela. Jag vill inte springa bara för sakens skull, då skulle jag nog kunna göra det redan i höst, nej jag vill göra det riktigt bra. Jag kan inte tänka mig att jag kommer få så mycket mer egen tid de närmaste åren så jag tänker långsamt bygga upp en bra grund så jag är säker på bra fart på sträckor på en mil och lite mer, för att sen långsamt öka på längden. Om knappt tre år ska jag då vara klar och målsättningen är då att kunna springa maran på någon tid under min bästa notering (typ 3.30).
****
Jag vet att det kan komma skador och sjukdomar för mig själv eller andra saker som händer i familjen som gör att det kommer att bli svårt att genomföra detta men får jag god tid på mig så hoppas jag också att jag kommer att klara av eventuella motgångar.
****
Så nu finns det ingen återvändo. Nu vet alla ni få som läser denna blogg att detta är mitt mål. Om det är nån annan som är sugen på att köra så är det bara att säga till!

måndag 13 juli 2015

om istiden

Idag så läste jag flera artiklar om att en ny mini-istid är på väg. Sånna typer av artiklar dyker upp lite  då och då, främst i kvällstidningarna men denna gång så gick det att läsa om detta i DN OCH på Text-tv och då måste det ju finnas lite sanning i det hela.
Det är tydligen så att solens aktivitet går i cykler och nu är vi snart på väg in i en period med lite mindre aktivitet och det tillsammans med andra faktorer gör att vi kan gå in i en mycket kallare period om ca 15 år. Burr......
****
Jag kan inte säga att detta är något som jag kommer att gå  och oroa mig för de närmaste åren men jag kan ju lätt säga att skulle detta vara något som kommer bli en sanning så kommer jag verkligen inte jubla högt. Tänk längre kallare vintrar, tänkt ännu svalare somrar, tänk badtemperaturer som kanske bara kommer upp till dryga 10 grader mitt i sommaren. Usch!
****
Det positiva man kan se i det är att chansen att utöva vintersporter i vår del av landet blir större. Det är ju faktiskt väldigt kul att åka skidor och skridskor och om säsongen blir längre så finns bra möjligheter att utveckla sina kunskaper ännu mer.
****
Nej hoppas verkligen inte detta är nåt som kommer påverka oss alltför mycket!

lördag 11 juli 2015

om hockey-VM och SVT

Ja jag vet att jag är några dagar sen men med tanke på hur dålig uppdateringsfrekvensen har varit på denna sida under 2015 så får ni få läsare vara nöjda med att det kommer några inlägg alls  ;-)
****
Jo men då var det ju så att i veckan så framkom det att SVT vunnit kampen (köpt för dyra pengar) och kommer att få sända hockey-VM igen. Ja jag vet att SVT inte är ensamma utan delar detta med andra liknande kanaler i andra länder men jag vill inte krångla till det i onödan så jag skriver så här. Nu var det väl inte förrän år 2018 men ändå. Hyllningskörerna kom direkt på många sociala medier, med kommentarer om att äntligen är hockey-VM hemma och att det ska bli skönt att slippa reklam-TV. Bland krönikörer var det väl lite blanda kompott men en artikel som jag läste gladde mig mycket. Där var det faktiskt oroliga över hur SVT faktiskt skulle fixa att göra sändningarna lika bra som TV3 och TV4 har gjort de senaste dryga tjugo åren. Så länge är det faktiskt sen SVT hade rättigheterna till VM.
****
Jag har många saker att säga om detta och jag vet inte riktigt var jag ska börja, men först så måste jag ifrågasätta SVT. Vad jag har förstått så var detta något som kostade väldigt mycket pengar. Är det verkligen värt att satsa mycket på detta. Visst många tittar på det men det måste då sparas in på nåt annat och vad ska det sparas in på. SVT har ju väldigt lite rättigheter vad det gäller stor sport nuförtiden. De lär ju inte vilja släppa så mycket av sina skidvärldscupssändningar (en av de få sportsändningar de gör riktigt bra), så var ska de då dra ner. Eller räknar de med att höja licenspengen för att få möjlighet att kunna sända detta.
****
Min andra invändning är kvalitén. Som det är nu så finns det för få programledare/kommentatorer som gör ett bra jobb. Tydligt exempel på detta är ju junior-VM där Härenstam/Renberg kör nån slags hejaklacksvariant av kommentatorsjobbet. Tycker det har funkat sjukt dåligt. Tycker inte hockeykväll har varit nåt vidare. Den enda som jag tycker gör ett bra jobb är Marie Lehman men hon kan ju inte göra allt. Trean och fyran har ju satsat mycket på en snygg studio med mycket bra experter. Jag vill inte se nån budgetvariant av detta. Till detta kommer också att SVT är reklamfri. Bra tycker väl alla, men, och detta är ett stort men, tiden som de andra kanalerna har som reklamtid måste då SVT fylla med nåt intressant och då gäller det att ha väldigt intressanta gäster, bra reportage, eller experter som verkligen lyfter sändningarna.
****
Jag kan förstå att de andra bolagen la sig när SVT kom med sitt bud. De kan då spara dessa slantar och kanske lägga det på nåt som är ännu hetare. Utan att veta alltför mycket så gissar jag att det måste finnas åtminstone tio sportarrangemang som är mer åtråvärda och generar mer reklamintäkter.
****
Så lycka till SVT. Hoppas att det går bättre än vad jag tror!

söndag 28 juni 2015

om U21 fortsättning..

Jag glömde.. Måste länka detta underbara klipp på Simon Tibbling och Chippen. Det är kul av flera anledningar. Först såklart för att Simon är så sjukt säker trots sin unga ålder. Men roligast är nog ändå att Chippen först pratar vitt och brett om sina dribblingar och sen blir så otroligt förnedrad så han bara mumlar ett litet grattis, han var nog inte riktigt beredd på det!

http://nyheter24.se/sport/fotboll/landslaget/802222-simon-tibbling-utklassade-chippen-13-ar-gammal

om U21

Igår lyckades jag nästan se en hel fotbollsmatch utan avbrott, missade bara första kvarten då jag la barn. Vi har inte tv12 men båda våra norska och danska kanaler sände matchen så jag såg förts halvlek med danska kommentatorer och andra med norska. Då jag är helt usel på att förstå danska så var andra halvlek mer njutsam.  Att se U21-grabbarna är väl kanske inte njutsamt i det avseendet att det är en massa trixande och sambaspelande, utan de verkar bygga sitt vinnande koncept mer på att springa mycket och jobba hårt för varandra, typiskt svenskt alltså.
****
Matchen igår mot Danmark var en uppvisning i hur man gör motståndarna sämre och hur man utnyttjar de lägen som dyker upp. Danmark kändes som ett bättre lag spelare för spelare men när Sverige satte ettan och tvåan så kändes det säkert. Även om danskarna forcerade kraftigt så kändes det hela tiden som att det kommer att dyka upp kontringslägen och då sitter bollen. Så blev det ju också två gånger om. Så nu är Sverige alltså i EM-final och det är ju fantastiskt. Det är inte Spanien, inte Tyskland, inte Frankrike, inte England utan Sverige! I en tid där a-landslaget har en sämre ranking än på mycket länge och intresset har dalat otroligt mycket så var det nog precis detta som behövdes. Nu finns det lite framtidstro för svensk fotboll igen.
****
John Guidetti har jag gillat ända sen jag läste om honom i Offside för typ sju år sen. Nu har jag fått en hel del nya favoriter bland grabbarna. Tibbling (kommer tillbaks till honom senare), Baffo, Augstinsson, Lewicki och Hiljemark. Alla dessa och de andra verkar har skapat en härlig stämning i laget och de verkar verkligen jobba för varandra. På tisdag blir det sista gången dessa killar får spela tillsammans. Konstigt nog kan man tycka då Sverige nu är kvalificerade för OS men regeln är tydligen att även om man hade åldern inne i kvalet och i EM-turneringen så får man inte avsluta sin ungdomskarriär med ett OS. Därför så blir det en hel del nytt nästa år i Brasilien. Sen kittlar det såklart med de tre extra överåriga spelarna som varje land får ta med. Zlatan till Rio, say no more...
****
Men jag måste ändå trots allt bra med detta laget och denna framgång slänga in min lilla hangup med detta mästerskap. Det är ett JUNIORMÄSTERSKAP och ingenting annat. Många av våra reportrar har blivit mer än lovligt galna här se senaste dagarna och t.o.m. den annars ganska förståndiga Erik Niva har fått nåt slags ryck och skriver långa krönikor om hur stort och unikt detta är. Ja det är en framgång men ändå en juniorframgång. Vi får aldrig glömma det. Detta betyder inte att Sverige kommer att Sverige kommer vinna stora EM nästa år eller att dessa grabbar kommer att bli storspelare i seniorlandslaget. Minnet är kort men det var bara sex år sen som Sverige nästan nådde finalen i samma mästerskap och även då gick snacket om att dom spelarna skulle bli dominerande åren efter och så blev det väl inte riktigt. Samma sak nu. Flera av dessa U21-grabbarna kommer säkert att spela i a-landslaget och några få kommer säkert kunna bli dominerande men de är fortfarande bara de bästa i sin ålderskull, inte mer än så!
****
Kul att vara tillbaka å skriva lite, mer av det kommer i sommar!

fredag 22 maj 2015

Franska öppna

Under veckan så har det kommit rapporter från kvalspelet till Franska öppna mästerskapen i tennis. Två svenska herrar Christian Lindell och Elias Ymer har lyckats vinna tre matcher var i det tuffa kvalet och gått in i huvudturneringen. För svensk tennis är detta en enorm framgång. Senast en svensk var med i huvudturneringen var 2011 då Robin Söderling var frisk och kry. Senast vi hade två svenskar i herrklassen vet jag inte men det måste vara ganska många år sen. Båda dessa herrar är rankade utanför världens 150 bästa och att ta sig in till en Grandslam-turnering är väldigt starkt och ger bra med rankingpoäng.

Annat var det förr, franska öppna har varit en riktig guldgruva för svenska framgångar. Kolla bara på den här snabba genomgången:

74-75, 78-81 Björn Borg segrare
82 Wilander segrare
83 Wilander final
84 Wilander semi
85 Wilander seger
86 Pernfors final
87 Wilander final
88 Wilander seger
89 Edberg final
90 Jonas Svensson semi
91 Edberg kvart
92 Kulti kvart
93 Edberg kvart
94 Magnus Larsson semi
97 Norman kvart
2000 Norman final

Sen började de riktigt dåliga åren förutom tre år när en viss Robin blixtrade till.
2009 Söderling final
2010 Söderling final
2011 Söderling kvart

De riktigt bra åren på 80-talet så kunder det vara 10-15 svenskar med från början och det var inte ovanligt att tre stycken gick till kvarten. Man blev lite bortskämd då minst sagt.

Franska öppna har annars alltid varit min favoritturnering. Dels för att grus var det underlaget som jag lättast kunde identifiera mig med eftersom jag själv gärna stod och nötte på gruset men även för att turneringen låg bra i tiden. De sista omgångarna spelades ofta i samband med skolavslutningen så de sista dagarna i skolan kunde man slå på SVT när man kom hem för att se de svenska framgångarna.

Det lär ju dröja länge innan nån svensk vinner igen (om det någonsin kommer att hända. Men nu har man en liten anledning att kolla in tennisen iaf!

onsdag 20 maj 2015

Letterman

Det är inte ofta jag skriver numera men idag känner jag ett starkt behov. Sent ikväll (tidig morgon i Sverige) sänds nämligen det allra sista avsnittet av The late show med David Letterman. Han är min absoluta talkshowfavorit och under perioder har jag följt hans program, fast sändningstiderna oftast är runt midnatt. Jag tycker att Letterman är fantastisk dels som komiker men även som intervjuare och hur han har kontakt med sina medarbetare och publiken. Den svensk som kommit närmast är väl när Kristian Luuk men det är långt ifrån Lettermans kapacitet. Sen har det också varit ett bra sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer i USA. Speciellt innan internet slog igenom så var det ett av  få sätt att hänga med i den amerikanska populärkulturen (framförallt) men även politiskt.

Jag kom inte ihåg exakt när jag såg programmet första gången men det måste varit nån gång i mitten på 90-talet när det sändes på ZTV. där hängde programmet med längre. Senaste tiden har man ibland kunnat se Letterman i TV4-komedi men med tanke på jobb och sena sändningstider så kan jag ärligt säga att jag inte sett programmet mycket de senaste 5-6 åren.

Programmen i sig är väldigt lika(och det gäller för nästan alla amerikanska talkshower). Det börjar med en lång monolog om någon aktuell händelse, sen lite chat med medarbetarna, efter det nåt extra roligt segment(återkommer till det), sen efter det två gäster och som avslutning nåt band eller artist som spelar låtar från senaste skivan. Emellan dessa så sker lite roligt snack med publiken, lite ivägkastade pennor och ett gäng roliga miner.

Vad det gäller de roliga segmenten så finns det några klassiska. Självklar etta är ju top-ten list. En topp-10 lista som kan handla om precis vad som helst. En klar förebild när jag hade min listblogg. Andra roliga segment har varit "cbs-mailbag" med roliga brev från tittare, "know your current events", en löjlig frågesport om aktuella händelser, och stupid pet tricks som är just det som det låter som.

Att vara gäst hos Letterman är en självklarhet när man är aktuell med en ny film, skiva, tv-serie men också inför de stora valen så kommer gärna politikerna dit. De flesta får blandat snälla, roliga men också en hel del tuffa frågor som gör att gästerna ofta öppnar sig.

Ja 05.30 imorgon bitti på kanal5play så kan man se det sista avsnittet. Lär bli jävligt coolt, får se om man hinner kolla på det då eller om det får bli någon gång senare!

söndag 26 april 2015

41

Ja idag var det dags att fylla år igen. Mina äldre kollegor brukar säga att åren går fortare ju äldre man blir och med tanke på hur fort det senaste året gått så hoppas jag verkligen inte att det är så. Det kändes inte alls särskilt länge sen som jag fyllde 40 och ska det gå ännu snabbare sen så är man ju snart pensionär.

Det var ju på min 40-årsdag som jag också satte igång med denna blogg. fram t.o.m. november tyckte jag höll en ganska bra nivå både kvalitativt och kvantitativt. Sen dess har det gått utför och på den senaste tiden så har det inte blivit något alls. Har inte haft några tankar på att lägga av helt utan jag går och hoppas på att dygnet ska få fler timmar och att jag helt plötsligt ska få mycket bra skrivaridéer så att allt bara flyter på.

På många sätt har det varit ett bra år, det som passerat. Jobbet är många gånger sjukt jobbigt med fullt ös från tidig morgon till sen eftermiddag + kvällsjobb men det är otroligt sällan som jag inte trivs på jobbet. Jag gillar utmaningarna och jag gillar att ha ansvar för min klass. På hemmaplan så är barnen blivit ett år äldre (vilken surprise) och det går lättare och lättare. Sigrid börjar skolan till hösten och det ska såklart bli sjukt spännande. Konrad kämpar på med sitt och börjar mer och mer komma igång med sin kommunikation med andra. På det personliga planet så måste jag säga att jag har inte mått så här bra fysiskt(och kanske psykiskt) på många år. Visst, jag springer inte så fort som jag gjorde för 15 år sen och jag klarar inte lika många armhävningar som jag gjorde för 10 år sen men jag tänker mycket på vad jag äter och dricker och rör mig mycket så kroppen känns i bra trim.

När man nu går in på sitt 42:a år så hoppas jag att det fortsätter i samma stil. Jag tror och hoppas att det ska bli ett bra år på jobbet och jag hoppas att familjelivet kommer att bjuda på många trevliga stunder och jag hoppas att jag får vara frisk och pigg.

Jag lovar att försöka hålla i skrivandet här lite bättre också framöver!

fredag 3 april 2015

Leksand

Ja då hände det som jag faktiskt aldrig riktigt trodde skulle ske (förrän alldeles nyligen). Att ramla ur SHL detta år trodde jag aldrig skulle gå. Men detta Leksand säsongen 2014/15 lyckades med det omöjliga. Denna säsong har också varit helt omöjlig. Allt, precis allt har strulat. Det började med sju förluster, förluster som så här i efterhand nog påverkade mer än man trodde då. Det fortsatte med totalt kaos på spelarsidan då folk kom och gick i en strid ström. Sen kom faktiskt en rätt lång period med bra spel och ett lag som avancerade uppåt i tabellen. Tyvärr så fortsatte strulet vid sidan av isen med maktkamper och avhoppande sportchefer. Hur som helst när allt lagt sig och laget började prestera kom influensan som förstörde några veckors matchande och vips var krigarna nere under strecket och där blev de kvar efter en avslutning på serien där allt självförtroende var borta. Laget vann inte någon av de tretton sista matcherna. Trots detta var jag helt säker på att de skulle fixa kvalet. Såg flera av matcherna och tyckte laget spelade riktigt bra stundtals. Men sen så blev kvalmotståndet klart och det blev Malmö... det kunde inte varit värre. Dels för att det troligen var det svåraste laget rent sportsligt(kunde blivit Vita Hästen eller Björklöven) men också rent känslomässigt då Malmös tränare Mats Lusth hatar Leksand och det fanns tre spelare i Malmös lag (Himmelfarb, Brunnström och Jakobs) som fått sparken från Leksand. Sett över hela serien var Malmö det bättre laget helt klart. Sett över perioder i matcherna visade Leksand att de var ett bättre lag men då måste man spela så hela tiden och inte bara i en eller två perioder. Tyvärr så hade Leksand också en hel del otur med att Malmö lyckades skada Ryno och Ritola lyckades skada sig själv. hade dessa två varit med så hade det nog varit 4-2 i matcher till Leksand!

Jag kan inte säga att denna nedflyttning var värre än någon av de tidigare, man blir liksom van på nåt sätt. Fick en del hälsningar av folk som  beklagade sorgen. Klart det var surt men va fan ingen har ju dött och framåt september så är man laddad inför en ny säsong, passion oavsett division liksom. Det ska bli jävligt kul att få jubla lite åt segrar nästa år! Om vi hade blivit klara för en säsong till i SHL så är det väl troligt att det hade blivit ett till år med mycket torskar och det vet jag inte om jag hade orkat med.

Förutom själva degraderingen så är det några saker som jag ändå har lite svårt att släppa. Det som är allra svårast att smälta är att det känns som om Leksand har mer oflyt än de andra. Kolla på modo t.ex. Vid flera tillfällen har de varit usla och fått kvala men de har aldrig åkt ur och fått harva i allsvenskan. I år var de klart sämst i SHL men fick möta ett ganska svagt Vita Hästen. Ett annat exempel är brynäs som har varit i kvalserien några gånger den senaste tioårsperioden men alltid hållit sig kvar. örebro och växjö var lag som Leksand lekte med i allsvenskan för några år sen. Sen lyckade de på något sätt etablera sig snabbt och helt plötsligt är de givna slutspelslag som verkar ha glömt hur det var för några år sen. Där dom är borde Leksand också varit nu!

Varför har det gått så sjukt dålig i år då? Ja om vi bortser från kalabaliken runt omkring laget så finns det några väldigt enkla orsaker:
1. Alsenfeldt har inte alls varit lika stabil som förra året. han har varit mer som vilken som helst i år. Flera sjukt bra matcher, men även en del normala men framför allt så har han gjort alldeles för många enkla missar och det gjorde han inte förra året. Detta hängde med även i kvalspelet. Jag tror att att hade han varit lika mänsklig förra året kunde det blivit kval redan då..
2. Dålig balans hos backarna. Några backar var grymma framåt men alldeles för dåliga bakåt, några andra var lite för långsamma, någon annan var för ojämn. Laget hittade aldrig rätt balans i backparen och det blev för rörigt.
3. 3:e och 4:e kedjan producerade inget. Ok att de "lägre" kedjorna inte är med för att ösa in poäng men några mål måste det ju göra. Tror inte de kedjorna tillsammans kom upp i 10 kassar och det håller självklart inte. Kedja 1 och 2 oavsett konstellation producerade nästan hela tiden men det måste vara mer spridning på målskyttet!

Ja och vad tusan händer med klubben nu då? Jag hoppas att Tore Jobs fortsätter som sportchef. Han verkar vara en sund chef som kan hålla i slantarna och inte betala för höga löner till dem som inte förtjänar det. Sen hoppas jag verkligen att de satsar på ett gäng yngre killar. Det finns flera juniorer (Forsberg, Mäkitalo, Lang..) som borde fått spela mer och säkert kommer att kunna spela mycket i allsvenskan och göra det bra. Sen gäller det att hitta rätt komplement till dessa som inte kostar för mycket. Sen gäller det inte att förivra sig. Det kommer nog ta ett par-tre år innan det blir fjorton stabila lag i SHL och då är det viktigt att försöka ta sig upp innan det. Som t.ex. nästa vår då med all säkerhet rögle och karlskrona kommer att hamna i ett negativt kval. Ett sånt kval är ju inte alls omöjligt och då måste man ju vara där och vara redo.

Ja det blev ett långt inlägg men jag har ju inte skrivit på superlänge så det var väl lika bra att svamla på lite då!

Glad Påsk!


måndag 2 februari 2015

Alpina-VM

Imorgon så börjar det näst roligaste vintermästerskapet, alpin VM. Denna gång är det Vail i USA som arrangerar vilket betyder kvällssändningar. Bra för oss som jobbar! I OS för ett år sen så blev det noll medaljer för de svenska alpina åkarna och det var en missräkning. Vi hoppas på ett betydligt bättre mästerskap nu.
****
Som jag ser det så finns det fem-sex svenskar som har medaljchanser och jag tänkte göra en liten kort genomgång om vad jag tror.

1. Frida Hansdotter slalom. Den klart lysande stjärnan just nu i Sverige. Som sämst fyra i år och även om konkurrensen i hård så ska hon ta medalj om hon står på benen. Klart största guldchansen.
2. Maria Pietelä-Holmner slalom. Hon har en liten chans i storslalom men det är i slalom hon är bäst just nu. Har varit stabil i år och har vunnit en gång. Har också en bra pallchans och isf blir det hennes tredje VM-medalj och det är det inte många svenskar som tagit.
3. Sara Hector, storslalom. Vem trodde det innan säsongen, att Sara skulle vara ett medalj/guldhopp. I premiären så hade hon startnummer 27 och tog sig högt upp, sen har det bara fortsatt. Två gånger har hon varit på pallen och den sista tävlingen 2014 så vann hon. Repris nu tack!
4. Mattias Hargin. Den enda av slalomgrabbarna som gjort nåt bra i år och han har faktiskt en klar chans till medalj trots stenhård konkurrens.
5. Kajsa Kling. Den enda fartåkaren som är med. Har varit top-10 flera gånger i år och har en liten chans på medalj då det är färre riktiga kanoner i fartloppen.
6. De andra slalomgrabbarna. Nej det har inte varit nåt lyckosamt år för de flesta av slalomgrabbarna. det har varit några få bra åk men mest har det handlat om halvmisslyckanden och lopp långt ifrån täten. MEN Byggmark, Myhrer och Larsson har alla kapacitet att vara med högt upp så med en formtopp så kanske,
7. Jessica Lindell-Vikarby. Storslalom. Känns lite konstigt att vår näst bästa åkare förra året inte är en större favotir men sanningen är att årets säsong inte alls har varit bra men kapaciteten finns där så med lite tur så kanske det kan bli nåt bra av det hela.

Så, nu ser vi fram emot roliga tävlingar och många svenska medaljer!

söndag 1 februari 2015

Comeback

Det var ganska exakt en månad sen jag skrev nåt här så det som sker idag kan man verkligen kalla en comeback och vad kan då vara bättra att skriva om än Susanna Kallur som igår gjorde comeback efter sju skadefyllda år. Det var nog inte så många som trodde på det!
****
Kallur slog igenom som ung när hon som 17-åring tog medalj på junior-VM. Sen rullade det på i junioråldern med flera titlar. När hon sen tog steget över till seniorerna så blev det lite tuffare. Hon hade flera mästerskap där det bara gick sådär och de stora framgångarna uteblev, iaf i utomhustävlingarna. Inomhus plockade hon några medaljer men det är inte riktigt samma sak.
****
2006 blev det stora genombrottsåret då hon dominerade stort under utesäsongen och kom till EM som stor favorit. Det favoritskapet fixade hon galant och Europatitlen på 100 häck tog hon enkelt! Sen rullade det på för Sanna. 2007 var också ett stort år och hon sänkte sitt personliga rekord till 12.49 och blev upphöjd till en av de stora favoriterna inför VM i Japan. Hon hade en given medalj på gång där när en amerikanska (Perry) kom in på hennes bana och störde henne såpass mycket så att hon missade både guld, silver och brons. Inomhussäsongen som följde blev ännu bättre och det kröntes med hennes otroliga världsrekord på 60 meter häck. 7.68 sprang hon på den 10 februari. Det rekordet står sig fortfarande.
****
Under den inomhussäsongen som är sju år bort började problemen. Hon skadade sig i låret vilket gjorde att hon inte kunde tävla alls fram till OS. Där gjorde hon ett utmärkt kvallopp men i semifinalen blev det platt fall med ett fall på första häcken. Där missade hon ytterligare en given medalj då tiderna var ganska svaga i detta mästerskap. Det var nog inte många som trodde att detta fallet skulle vara, i princip, det sista hon skulle göra på 6 1/2 år men sen dess har det sett ut så här:
2009: Inga lopp
2010: Två lopp
2011: Inga lopp
2012: Inga lopp
2013: Barnafödelse, inga lopp
2014: Inga lopp
****
Under 2014 kom ändå rapporter om att en comeback var på gång och jag kommer ihåg att jag likeade det på FB och fick en del reaktioner på det. Att det inte var nån idé och att det aldrig skulle gå vägen men igår visade Sanna alla att det går att komma tillbaka efter så lång tid och det tycker jag är underbart! Hoppas att ho tar det lugnt och inte stressa fram något nytt skadehelvete. Det långsiktiga målet är tydligen Rio 2016 och dit är det ju typ 1 1/2 år så det finns gått om tid att bygga om något riktigt bra!
****
Nu lovar jag att blogga oftare. Ska skriva om alpina-VM nästa gång. Det är ju dags för det mästerskapet i veckan!

fredag 2 januari 2015

2014-sporten

Jag gillar det mesta inom sporten men det är en sak som står ut över allt annat, det är vinter OS. Även under de tunga spelen 92, 94, 98 och 02 så kollade jag så mycket jag kunde. De tre senaste årens spel har ju varit magnifika sett ur svensk synvinkel. På det sättet är Sotji-OS det bästa med sportåret 2014 ur min synvinkel. Det största från OS var såklart Kallas superspurt på stafetten. När jag någon gång i framtiden ligger på dödsbädden är jag säker på att det loppet kommer att vara med på min top-10 lista över största svenska idrottsögonblick. I den allmänna yran från OS så är det lätt att glömma att det var längdskidarna som gjorde allt för Sverige i detta OS. Övriga misslyckades ganska ordentligt men det kan vi lämna..
****
Det största i alla andras värld var fotbolls-VM i Brasilien. Mitt fotbollsintresse har gått från superstort till mer normalt till svalt ner till i princip obefintligt. jag såg finalen och delar av andra matcher. Hade Sverige varit med så hade jag såklart kollat mer och varit mer med i matchen men nu var det inte så i år så då blev det typ inget kollat alls.
****
Det näst största i sportens värld under 2014 var Leksands IF. Avancemanget till SHL våren 2013 var fantastiskt och laget fortsatte på den inslagna vägen och det blev lång långt bättre än vad jag kunde trott och hoppas. De var faktiskt bara en seger från att bli fyra i serien under sin comebacksäsong. Nu blev de bara sjua och åkte ut i åttondelsfinal. Det var en trist avslutning på säsongen men i det stora hela så blev det en väldigt positiv upplevelse. Årets säsong har varit klart omuntrare men det är en bit kvar så jag har inte gett upp hoppet.
****
Andra saker som jag minns från sporten 2014. Storvreta missade guld igen, trots en sjukt bra trupp fyllt av landslagsmän. EM i friidrott var ett bra mästerskap för Sverige med flera bra placeringar. MFF gick till championligan och gjorde det ganska bra. Skellefteå lekte hem SM-guldet i hockey igen.
****
Nu är det 2015 och det ska bli mycket spännande att se vad detta år bjuder på i sportväg.

torsdag 1 januari 2015

2014

Herregud va jag har varit dålig på att skriva. Inte nån gång under alla mina bloggår har det varit så här litet skrivet. Jag kan skylla på idétorka, tidsbrist, allmän seghet men det är ändå uselt.
****
Ja igår så var då ytterligare år till ändå och det har det på många sätt varit ett händelserikt år. För egen del så har det som vanligt varit mycket mycket jobb även om det kanske har minskat lite. Förutom jobbet så är det familjen som tar upp nästan all tid. Den lilla egna tid som återstår har till stor del ägnats åt att försöka förbättra konditionen så här på äldre dar.
****
Det stora på det personliga stadiet detta år var ju självklart vårt bröllop. Det blev en fantastisk dag och kväll. Vi hade tidigt bestämt att göra det litet vilket gjorde att många släktingar och vänner inte fick plats vilket på sitt sätt var trist men det blev samtidigt lite intimare med bara de allra närmaste och det var skönt. För egen del så var ju också 40-årsfirandet en stor grej. Efter mycket tänkande fram och tillbaks så blev det en fest bara med de killkompisar som jag umgicks med förr i tiden, det blev väldigt lyckat och det gjorde att fylla 40-dramatiken försvann.
****
På resekontot så blev det som vanligt ett antal resor upp till Leksand, det har blivit ett ställe som både barn och vuxna gillar, både sommar och vinter. Annars var det stora grejen att hela vi åkte till Mallorca för att fira Pernillas pappa Kents 60 årsdag. Det var helt underbart med ett eget hus med pool och gångavstånd till havet. Tyvärr så kom resan precis efter den varmaste sommaren på evigheter hemma i Sverige så bad och solbehovet var inte så stort
****
Tänkte under resten av denna vecka fortsätta att redovisa 2014 på lite olika sätt. Håll koll!