om Valborg

Jag är säkerligen inte först med att skriva om detta men det jag måste ändå göra det... Alltså vad är det med ett Valborgsfirande i Uppsala egentligen om vi dissekerar allt i små detaljer. Man börjar tidigt med en frukost bestående av gröt och champagne. Vad är det liksom, vem kom på den blandningen. Sen så ska man hasta ner till Fyrisån för att stå och trängas med flera tusen andra som står och tittar på studenter som tillverkat båtar av bristande kvalité. Har man tur så får man se en båt som välter och går sönder.. Efter att ha trängts där i typ en timme så är det dags för lunch och precis som alltid annars när det är svenska högtider så blir det....sill. Jul, midsommar, påsk, nationaldag, alltid ska den dära jävla sillen fram..Självklart ska det drickas snaps till. Om man sen är i form att fortsätta dagen så ska man ta sig till slottsbacken och trängas med tiotusen andra. Kl.3 tar man fram sin gamla smutsiga studentkeps och vinkar åt några personer som alls inte känner som står på en balkong, Varför?? Fast de rutinerade studenterna är inte där för de har stått i kö i typ en timme utanför lämplig nation. Väl inne så köper man fuskchampagne som man sprutar på allt och alla. Champagnegalopp kallas det tydligen. Om någon sen har någon ork kvar så ska det såklart grillas till middag innan man snabbt beger sig till en av alla brasor som tänds runt om i obygden. Sen är äntligen årets mest fullspäckade dag slut.
****
Sen har jag inte ens varit inne på vädret. Ok, jag minns, av olika anledningar, 1998 väl. Då kunde man ha shorts från morgon till sen kväll men ärligt hur ofta har det hänt. Oftast har man suttit på nån filt och frusit en massa.
****
Trots allt detta så är jag vansinnigt förtjust i denna dag. Det är nåt med att Uppsala lever upp, att det händer nåt, att man kan strosa på stan och träffa folk som man inte träffat på jättelänge, att man kan ta en öl till lunch. Har haft otroligt många roliga Valborgar, speciellt under tiden som student när man körde hela konceptet.
****
Nu med barnen så blir det lite annorlunda. Sigrid ser fram emot att få köpa en ballong efter forsränningen och Konrad kommer nog tycka det är spännande med brasan.
****
Det var många som kollade in på bloggen första dagarna, kul! Hoppas att det fortsätter så!

om 40

Kan inte direkt säga att jag kommer ihåg när mina föräldrar fyllde 40 men jag kommer ihåg att man ganska ofta tyckte att det var rätt gamla. Nu när jag sitter här själv på min 40-årsdag så känner jag mig inte särskilt gammal alls. Visst, jag är lite tröttare efter en sen kväll och det tar tid att återhämta sig efter ett träningspass men på det stora hela känner jag mig fysiskt piggare än på många år. Äter för det mesta bra, dricker extremt lite och tränar mycket. Därför har jag inte haft nån ångest alls inför denna dag och jag har absolut ingen ångest för att bli äldre. Så ni som har tyckt att det har varit kul att retas lite om att jag har blivit gubbe så har jag inte brytt mig alls. sen har det bästa betyget kommit från Sigrid som inte tycker jag är gammal alls.                                                                   
****
Däremot så har jag funderat en del på tidigare födelsedagar när jag har fyllt jämnt. Jag kommer ganska väl ihåg men 20-årsdag(första besöket på bolaget...) och om ytterligare 20 år är jag 60 och DÅ är jag gammal och mina barn har flyttat hemifrån. Det känns faktiskt lite jobbigt och då kan jag få, om inte, ¨åldersnoja", en noja över att livet går så snabbt. Jag har ju liksom levt halva livet nu och det börjar bli lite bråttom att hinna med allt som man planerat.
****
Eftersom jag är inne på det här med födelsedagar så måste jag beröra det här med gratulationer. Hade en gammal kompis som för ett antal år sen hävdade att för att ett grattis skulle räknas så var man tvungen att ringa upp den som fyllde. Ska inte berätta här vem det är men personen i fråga har lyckats glömma att gratta helt och hållet några år nu. Skit samma... grejen nu med facebook är ju att nästan alla grattar där och det är ju i sig skitkul. Man känner ju sig otroligt omtyckt. Det är säkert 60 personer som skickat meddelande till mig där idag men blir det inte lite opersonligt? Eller är det bara jag som tycker så. Ok att gamla lagkompisar och kollegor skickar via FB men nära vänner vill man väl ändå ha ett samtal eller ett SMS ifrån. Är det inte så?
****
Födelsedagen blev iaf en trevlig dag med den närmaste familjen. Pernilla hade gjort en skitgod smörgåstårta.  Jag fick precis de tre saker som jag önskat mig av resp. familjer och flickvän så det var perfekt. Nästa helg kommer ett gäng kompisar på besök och sen i sommar så kommer vi ha en liten grillfest för både kompisar och släkt, så 40-årsdagen kommer att firas vid flera roliga tillfällen. Eftersom det sällan hinns med så mycket umgänge med vänner så ser jag fram emot festerna och hoppas på trevliga kvällar med mycket skratt
****
Sådär, nu var nya bloggen invigd. Hoppas att kunna skriva iaf ett inlägg i veckan. Hoppas att ni kommer tillbaka!