Har äntligen tagit mig tid att titta på del 2 av dokumentären om bronshjältarna från VM-94. Alla i min generation har ganska säkert en speciell relation till detta gäng. Jag vet inte hur många gånger man har suttit med sina kompisar och pratat om den magiska sommaren 1994. Jag kan utan problem komma ihåg var jag såg Sveriges matcher, jag kan ganska enkelt räkna upp hela Sveriges laguppställning, och jag vet exakt vilka som gjorde Sveriges mål (och assist) under den turneringen. Minnena från veckorna i USA kommer aldrig att försvinna men nu tycker jag att det räcker!!
****
För tio år sen så kom offside ut med att specialmagasin som hette dokument-94. Där avhandlades allt om VM-turneringen. Det var så uttömmande så där kändes det som om det räckte. Ok dokumentären som sänts på SVT i två delar nu var sjukt bra och det kom fram lite nya grejer och de nya intervjuerna var roliga men mycket var gammalt som vi redan hört och de svenska stjärnorna säger oftast samma saker. Kan vi inte bara bestämma att: Ja det var asgrymt det som hände men nu måste vi gå vidare och skapa nya minnen!
****
Måste vara lite negativ (klarsynt) i denna nostalgieufori. Sverige kom trea, vilket var helt otroligt, tänk bara tanken om vi skulle kunna vara nära nåt liknande nu 2014. Men det var faktiskt så att fram till vi slog ett gäng bakis Bulgarer i matchen om tredje pris så vann vi bara två matcher under full tid. Mot Ryssland och Saudi-Arabien, inga stora fotbollsnationer.. Visserligen förlorade vi ingen match men det känns, så här långt efteråt, som om vi hade lite tur i lotten och som om många av de andra lagen var lite sämre än väntat (Spanien, Tyskland, Argentina). När Brolin och grabbarna fick ordentligt motstånd i semin så visade det sig att Sverige inte alls räckte till.
****
Förra sommaren så träffade jag några av spelarna ur detta lag (Kåmark, Erlingmark, Nilsson) och coachen Tommy Svensson, när vi bodde på samma camping. Trots att de säkert har hört samma snack en miljon gånger så ställde de upp när jag vill snacka 94-minnen. Hoppas att mina barn får uppleva nåt liknande om 20 år....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar