om maraton-18

Det finns många grejer i livet som man ska passa sig för att säga aldrig till. Man vet aldrig när det kommer till en tid då man kommer till andra tankar och får ångra det man sagt. Just detta som jag ska skriva om idag är väl inget som jag kommer att ångra att jag sagt tidigare men, ja ni förstår vad jag menar.
****
Hade någon frågat mig 2009 om jag någonsin kommer att springa ett maratonlopp igen hade jag sagt ett tydligt nej. Just då höll jag fortfarande på med en hel del innebandy, jag var idrottslärare och jag hade en hund. Jag rörde alltså på mig mycket men jag sprang väldigt lite. Sen fick vi barn numer 1 och jag trappade ner på innebandyn och hunden försvann. Då började komma igång lite med den insomnande löpningen. 2011 när barn nummer 2 kom slutade jag helt med innebandy och min idrottslärarkarriär fick ett abrupt slut. Då började springa ännu mer. Jag anmälde mig till några få tävlingar och jag började känna att löpningen kom tillbaks mer och mer, inte som under slutet på 80- och hela 90-talet men ändå någon slags comeback. Men nu då de senaste två åren så har jag blivit mer seriös och försöker träna mer, både vad det gäller kvalité och kvantitet vilket har lett till den bästa fysiska formen på iaf tio år. Det gjorde att jag härom veckan bestämde mig för att försöka springa en mara igen.
****
Jag gillar det här med jubileum och då när maran-tanken dök upp så kom jag på det briljanta. 2018 är det 25 år sen jag sprang första gången och 20 år sen jag sprang senast. Det är ju genialiskt, det blir ju ett dubbelt jubileum. Jag vet att det är lång fram i tiden men det är lite det som är tanken med det hela. Jag vill inte springa bara för sakens skull, då skulle jag nog kunna göra det redan i höst, nej jag vill göra det riktigt bra. Jag kan inte tänka mig att jag kommer få så mycket mer egen tid de närmaste åren så jag tänker långsamt bygga upp en bra grund så jag är säker på bra fart på sträckor på en mil och lite mer, för att sen långsamt öka på längden. Om knappt tre år ska jag då vara klar och målsättningen är då att kunna springa maran på någon tid under min bästa notering (typ 3.30).
****
Jag vet att det kan komma skador och sjukdomar för mig själv eller andra saker som händer i familjen som gör att det kommer att bli svårt att genomföra detta men får jag god tid på mig så hoppas jag också att jag kommer att klara av eventuella motgångar.
****
Så nu finns det ingen återvändo. Nu vet alla ni få som läser denna blogg att detta är mitt mål. Om det är nån annan som är sugen på att köra så är det bara att säga till!