fredag 2 maj 2014

om Kent

När jag låg i lumpen så hade jag en kompis från Eskilstuna, tror att han hette Wallman. Han var väldigt förtjust i sin hemstad och pratade gärna om de kändisar som kom därifrån (Kenneth Andersson). När vi låg i lumpen 94-95 så hade inte Kent slagit igenom än, men hade de gjort det så hade han säkert pratat mycket om dem. Av någon högst märklig anledning så brukar jag tänka på det varje gång det släpps en ny Kent-skiva.
****
Tigerdrottningen är namnet på bandets elfte skiva. Dessa skivor har alla på något sätt en väldigt stark relation till. Jag tycker att det är utan tvivel Sveriges bästa band genom tiderna och jag har gillat dem så länge jag kan minnas. Många av bandats fans är otroligt hängivna, speciellt i sociala medier och diskussionen handlar oftast om vilken period som är bäst, den gamla rockiga eller den nya mer poppiga/synthiga. Jag kan utan att ljuga säga att jag gillat allt de gjort oavsett "period" och jag kan se det fina i att utveckla sin musik under tid. Alltså allvarligt,hur kul hade det varit om Kent nu i år 2014 sjungit om tonårsångest och boendet i en småstad. Nej då känns det mer ok att gruppen nu när gubbarna är runt och över 40 allihopa har lite mer slickade melodier som handlar om just livet i medelåldern.
****
Det som är trist med min Kentrelation är att de senaste skivorna inte riktigt når fram till mig. Jag tycker fortfarande att skivorna är grymma men det är liksom något som saknas. Jag vill få den där känslan som när jag hörde OWC från Isola eller när Stoppa mig Juni från Hagnesta Hill strömmade ur högtalarna på min Sonystereo i min lägenhet på Väderkvarnsgatan. Jag vill att de ska släppa den där låten som man kan höra om och om igen som Mannen i den vita hatten från Du och jag, döden. Det närmaste de kommit på de fyra senaste skivorna är 999 från senaste skivan. Annars är det skivor som håller otroligt hög nivå utan att spraka till med det sista lilla extra.
****
Däremot så blir de bara bättre och bättre live. Den senaste gången jag såg dem live var uppe vid slottet i Uppsala förförra sommaren och då var de fantastiska. I år finns det tyvärr inget bra läge att se dem live men jag hoppas att de åker ut på en "vanlig" turné nån gång ganska snart.
****
För er som mot förmodan har missat dokumentären Så nära får ingen gå som kom 2001, kolla in den. Har du sett den, se den igen. Den finns på Svt:s Öppna arkiv.
****
Nej nu ska jag ta och lyssna på slutlåten på nya skivan. Den heter Den andra sidan och är den låt på nya skivan som är närmast att fängsla mig totalt, en skön mix av det gamla och det nya! Kent kan det är med avslutningslåtar.
Tack för idag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar